Grön

Eftersom träden luktar vinter och allt är försvunnet

så visar du en annan väg.

En genväg genom fält och myrar. Skogar och helveten.

Eftersom framtiden bara är en illusion

så lever vi i nutiden.

En nutid av lidande och förluster.

Eftersom hoppets öga inte tittar på mig

Är jag för alltid bunden.

Ett rep av andras vidriga stank och förnuft.

Avund som är grön visar mig en annan väg,

utan myrar och fält, helveten och skogar.

Vägen genom mig själv, som är

fruktansvärt mycket värre.